Mitt lantliv

Vår förra gård - stallet, ladan och boningshuset

Vi är många som drömmer om att leva ett idylliskt lantliv. Jag tror det är enkelheten som lockar mig. Men baksidan, med mycket hårt arbete och stress, saknar jag inte. Under ett par år levde jag och min man på vår fina gård i Skåne med flera hektar mark runt huset, med hästar, hund, katter och höns som värpte egna ägg. Lite då och då saknar och längtar jag tillbaka. Längtar efter lugnet som låg över gården. Det var lagom långt till närmsta granne, på kvällen när vi släckte våra lyktor på uppfarten blev det kolsvart. Inte en gatlykta så långt ögat når. När vi var ute på en ridtur var det enda som hördes ljudet av fåglarna, löven som susar i vinden och hästarnas hovar mot stigen. Skogen låg ett stenkast från gården. Våra hagar omgärdades av gamla stengärdsgårdar och var bl.a. bevuxna av gräs, stora ekar och ett och annat körsbärsträd - t.ex. det som vi gifte oss under en dag i maj 2005.

Körsbärsträdet på gården i full blom

Baksidan av det lantliv vi levde och som jag inte saknar är oron för att stalldörren ska gå sönder när det blåser, att aldrig ha pengar över till något annat (att ha hästgård är som ett stort svart hål där alla pengar snabbt sugs in ;-)) oron för vilka skador som åsamkar byggnaderna under Gudruns framfart när man ligger där i ett kallt hus mitt i vintern utan vatten och el för att det är strömavbrott, stressen över allt som behöver fixas och ordnas, betesmarker som måste röjas... nej det saknar jag inte lika mycket.

Min saknade häst som lyckligt känner friheten när han galopperar i sin stora hage

Idag lever jag mitt lantliv med min familj i en sekelskiftesvilla i en liten idyllisk stad istället. Ett bekvämt lantliv skulle man kunna säga ;-). Ett vackert hus som jag försöker inreda efter min känsla, jag vill att det ska andas värme och enkelhet. En liten villaträdgård som jag försöker förvandla till en mysig oas som ger en känsla av trygghet och njutning. Att kunna skörda egna grönsaker är t.ex. en sådan njutning. Vi bor helt fantastiskt med närhet till små butiker, vattnet och storstaden på lagom avstånd. Och en känsla av samhörighet som lätt skapas i en sådan liten stad. Hela staden andas trygghet. Här kan mina barn tryggt växa upp. Så jag tror att vi har hittat en lagom balans nu - mellan bekvämlighet och drömmen om ett idylliskt lantliv.

Hur ser eran dröm ut, och hur omsätter ni den till verklighet?

Kram M