Imorgon är det dags att öppna livets
första julkalenderlucka för Plutten! Så alldeles snart ska jag sätta mig och slå in paketen till kalendern medan Lillasyster sover, det är ju ändå hela 24 stycken. Men jag kom av mig lite i julstämningen och pysslandet då brandmännen i skrivande stund försöker släcka
grannens hus som just nu står i lågor. Usch... jag ryser när jag tittar på det. Man bara hoppas att ingen blev skadad... Tänk att förlora sitt hus och allt man äger en månad före julafton. Och samtidigt fortsätter vardagen för oss andra. Ja man får sig verkligen en tankeställare.
Ta hand om er.
Kram M
8 kommentarer:
Nä, men fy sjutton vad otäckt med branden. Obehagligt men hoppas att alla klarade sig oskadda och att de lyckas rädda något från elden.
Kram
Jag förstår om du kom av dig! Hu så hemskt att ens hem brinner ner... Jag tycker att man allt som oftast har det i tankarna såhär i vintertid när man tänder ljus och eldar. Oftast springer jag runt flera varv i vårt hus innan jag kan somna. Men det finns ju andra sätt en brand kan starta på också! Jag hoppas att alla klarade sig och att de kunde rädda de viktigaste sakerna från lågorna...
Ta hand om dig!
Kram/ Anna
Åh vad hemskt att råka ut för!
Nåt som småbarn kan ofta prata om när de är små, det är liksom den värsta faran de blir medvetna om. Hoppas det gick bra för grannarna, så inte ALLT försvann. Sådana stunder blir triviala saker just väldigt...triviala. KRAM Milla
Stackars, stackars lilla granne!!! Det är ju helt förfärligt!!! Ska genast titta över alla brandvarnarna...
Fy vad otäckt med branden... :(
Såna gånger får man sig en tankeställare, men den hade man gärna kunnat vara utan.
Hoppas paketkalendern blir uppskattad. Här har vi en gemensam hela familjen i år!
Det är verkligen härligt med kombinationen barn och jul! Själv skall jag gå och lägga i första julklappen i Estelles julstrumpa.
Jag har en utlottning av ett zinkhus från Walter & Company på min blogg! Missa det inte! Kram, Karin
läskigt. Ibland blir man omskakad. Det känns nästan skönt att bli det ibland. Så man känner att man lever.
/Ylva
Ja fy vad otäckt! Stackars krakar....att förlora allt man äger, alla minnen,fotografier...det är ju så lätt hänt att man glömmer ett ljus, så mänskligt....Hoppas det har gått bra för dem, att ingen människa eller något husdjur kom till skada.
kram, Marita
Skicka en kommentar